Maria Strandberg, direktör på STERF; Golfbanan som klassrum – ett sätt att lära oss sätta värde på naturen

Golfbanan som utomhusklassrum är ett koncept som lägger grunden för ungdomar att förstå naturens värde. De får också lära sig om allemansrätten och ta ansvar för naturen. I utomhusundervisningen presterar eleverna bättre med hjälp av fysisk aktivitet, de får djupare kunskap i skolans alla ämnen och en chans att prova på golf.

De nordiska golfförbundens forskningsstiftelse STERF utvecklar golfbanan som utomhusklassrum och nu sprider sig konceptet över landet.

Om man går fort fort

och tittar rakt fram

då kommer man fort fram.

Om man går långsamt

och tittar på allt vid vägkanten,

om man tar upp en sten

och luktar på en blomma

– då går det inte fort.

Men stenen och blomman

har blivit ens vänner.

/Kaj Bäckman

Vill vi skapa en hållbar framtid måste vi börja värdera naturen väldigt mycket högre i våra politiska och ekonomiska beslut. När stenen och blomman blir barnens vänner, då har vi lagt grunden för att värdesätta naturen. Så när vi använder naturen för undervisning i skolans alla ämnen kan det bli avgörande för vår framtid. Här tror jag att det rörliga friluftslivet och utomhusidrotterna kan bidra och ta ett stort ansvar.  

Frisk luft, där kroppen sätter tanken i rörelse, behöver vi alla. När lektioner och undervisning genomförs utomhus får elever tillgång till en större yta och kan röra på sig mera – vilket visat sig leda till förbättrade skolprestationer, hälsa och välbefinnande. Forskning kring undervisning och lärande, nationellt och internationellt, visar att elevernas kunskaper blir mer bestående och att de presterar och samarbetar bättre när utomhusmiljön är en del av undervisningen.

Tillgången på grönområden och tätortsnära natur lämplig för utomhusundervisning krymper ständigt som en konsekvens av exploatering och förtätning i våra tätorter. När golfanläggningen skapar ökad tillgänglighet och samarbetar med lokala skolor kan de erbjuda fler barn och unga tillgång till värdefull närnatur, och på så sätt bidra till förståelse för naturens värden och kunskap om allemansrätten.

Att bidra med bättre förutsättningar för barns lärande och skolprestation kan bli en av golfens största samhällsnyttor. Men i potten ligger också mer fysisk aktivitet och fler unga som upptäcker golfen – en idrott som ger oss möjlighet att på ett unikt sätt kombinera idrott, friluftsliv och naturupplevelse.

Golfbanan som utomhusklassrum – högaktuellt

STERF (Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation) har utvecklat konceptet med utomhuspedagogik på Motala golfklubb i samarbete med Smedsbyskolan i Motala under ledning av Spetsa vid Linköpings universitet. De goda resultaten från Motala vill vi ska inspirera andra golfklubbar och skolor att samarbeta och bidra till en bättre skolundervisning för alla barn där kopplingen mellan lärande, na­turkontakt och fysisk aktivitet är centralt.

5 tips för att lyckas med golfbanan som utomhusklassrum

• Utgå ifrån att alla teman och ämnen som sker utomhus kan göras levande utifrån kraven i läroplanen.
• Respektera och förklara allemansrätten, och upptäck naturens mångfald.
• Lär känna golfbanans olika områden och vilka möjligheter som finns för utbildning i enlighet med läroplanen. En golfbana består av cirka 60 hektar. Ungefär hälften används för golfspel och resten är ängar, dammar, skogsbryn och skog, det vill säga platser som är utmärkta för utomhusundervisning.
• Skapa goda relationer till personalen på golfklubben och var väl införstådd med vilka regler som gäller på golfbanan och vikten av att följa dessa. Informera golfspelare ni möter om vilka ni är och varför ni är på området.
• Ha samma rutiner varje gång så att elever och lärare upplever trygghet och återseendets glädje.
• Dokumentera verksamheten och bearbeta erfarenheter från utevistelsen när ni kommer tillbaka till klassrummet.

Konceptet sprider sig

2020 tog Svenska Golfförbundet över stafettpinnen och utökade konceptet i samarbete med Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad, samt organisationen Skogen i skolan. Två skolor och två golfklubbar första året blev fem skolor och fem golfklubbar andra året – med fortbildning av lärare och utomhusundervisning för eleverna på hösten och våren. En återkoppling som vi får av lärare som deltagit samt ansvarig på Utbildningsförvaltningen är ”Lite mer att förbereda – men absolut värt det!” och ”Extra kul att se hur de som har svårt att sitta still i klassrummet briljerar i utomhusundervisningen!”.

Nu har Naturvårdsverket visat intresse och bidragit med medel för en speciell satsning på att öka kunskapen om allemansrätten. Att sitta i ett skogsbryn på en golfbana är en perfekt plats för att ta till sig budskapet om rättigheter och skyldigheter i naturen. Se filmen ”Elever med spring i benen briljerar”.

Golfbanan som utomhusklassrum sprider sig nu över landet. Fler kommuner, till exempel Jönköping, har sökt LONA-bidrag för den här satsningen. Extra roligt är det att satsningen samlar många aktörer till exempel idrotten, friluftslivet, kommuner, länsstyrelser samt ideella organisationer inom natur och utbildning.  

Ökad dialog, samverkan och utbildning är vägen framåt för att lära oss värdesätta naturen och den biologisk mångfalden. Golfbanan som utomhusklassrum har plats för fler samarbetspartners – hör gärna av dig!

Maria Strandberg
Direktör för STERF

Daniel Svensson, forskare; ”Environmental turn” inom idrotten

Efter att i många decennier ha fört en undanskymd tillvaro börjar miljöfrågorna nu på allvar ta plats inom både idrotten och idrottsforskningen, vilket alla som följer Mistra Sport & Outdoors väl känner till. Ett av många exempel på detta är det internationella heldagsmöte på temat ”Greening Sport” som hölls nyligen.

“Greening Sport Round Table” organiserades av Hokkaido University, Japan, och var ett online-arrangemang med ett 40-tal deltagare från en lång rad länder och universitet. Några hundra åskådare följde diskussionerna via stream – ett exempel på hur pandemin har vant oss vid nya sätt att mötas. Medarrangörer var två framstående organisationer för idrottsrelaterad forskning inom humaniora och samhällsvetenskap, nämligen International Society for the History of Physical Education and Sport (ISHPES) och International Council of Sport Science and Physical Education (ICSSPE).

Programmet inleddes vid lunch svensk tid med att alla hälsades välkomna av professor Keiko Ikeda. Sedan följdes en slags kronologisk ordning, där traditionella idrotter och lekar stod i centrum under den första sessionen. Därefter följde sessioner om friluftsliv och mer specifikt på bergslandskapens roll, samt om relationen mellan idrott och skyddade naturområden. Kopplingen till naturen och till hållbara praktiker gällande exempelvis material, markanvändning och transporter var tydlig i alla exempel som togs upp.

I den avslutande sessionen vändes blickarna mot framtiden. “Sustainability, Climate Change, and the Future of Sport” var temat och här diskuterade jag tillsammans med bland andra Madeleine Orr och Brian Wilson. Jag berättade om arbetet med Mistra Sport & Outdoors och det var tydligt att vår forskning och inte minst våra former för samverkan väckte intresse. Vi kom så småningom in på hur prestationsfokus inom idrotten kan krocka med andra värden – inte minst miljöhänsyn (här finns en vetenskaplig artikel som jag och Erik Backman skrivit på temat).

Strävan efter prestation och att hela tiden bli bättre har varit en viktig drivkraft inom idrotten såväl som för samhället i stort. Men vi ser också hur en växande idrottsekonomi, ett intensifierat internationellt tävlingsutbyte och allt mer avancerad utrustning leder till ett ökat ekologiskt avtryck. Här ligger en av idrottens och friluftslivets stora utmaningar – hur ska fler kunna delta utan att miljöbelastningen blir orimlig?

En nyckel här är begreppet contextual sport, som paneldeltagaren Brian Wilson har myntat. I likhet med traditionella idrotter menar Wilson att idrotten i sin strävan efter hållbarhet behöver återknyta till sin kontext och de förutsättningar som råder där. Vinteridrott bedrivs där det finns snö (eller åtminstone minusgrader), fotbollsmästerskap arrangeras med fördel där gräs kan växa (och kanske inte där hela arenan behöver luftkonditioneras för att inte spelarna ska drabbas av värmeslag).

Idrotten har historiskt sett varit bra på att reglera sin verksamhet, ibland även på sätt som har bromsat prestationsökningen. Doping är inte tillåtet, trots att det ur strikt prestationssynpunkt förmodligen skulle få oss att hoppa högre, springa snabbare, etc. Dagen avslutades med en diskussion om huruvida miljömässig hållbarhet kan bli ett prioriterat värde, jämställt med resultatmål och ekonomiska mål. Där är vi inte än, men efter dagen var jag än mer övertygad om att det pågår mängder med intressanta forskningsprojekt om idrott och miljö världen över. Vi befinner oss i en ”environmental turn” inom idrotten och Mistra Sport & Outdoors är i allra högsta grad med och bidrar till det arbetet.

Daniel Svensson
Forskare i sport management vid Malmö universitet och i Mistra Sport & Outdoors-temat ”Kunskap och omvandling”

Åsa & Åsa, hållbarhetskonsulter: Tio tips till ökad miljömässig hållbarhet för idrottsföreningar och evenemangsarrangörer

”För idrottsrörelsen betyder hållbar utveckling att vi ska ta ansvar för miljöpåverkan och bidra till folkhälsa, demokrati, inkludering, människors egenmakt och en sund ekonomi.”

Så står det på Riksidrottsförbundets webbsida. Och idrottsföreningarna är verkligen bra på allt från folkhälsa till integration och folkbildning. Men hur är det med miljömässig hållbarhet då? Greengoat är en hållbarhetsbyrå i Sandviken, som hjälper företag och organisationer att komma igång och strukturera upp sitt hållbarhetsarbete. De har flera uppdrag inom frilufts- och idrottsvärlden just nu där den frågan står i fokus, såväl hos Mistra Sport & Outdoors, som Svenska orienteringsförbundet och Ettanfotboll.

När fredagslugnet började infinna sig på Greengoatkontoret hasade hållbarhetskonsulterna Åsa Sund och Åsa Backman ned i varsin fåtölj och började bena i frågan om miljömässig hållbarhet för idrott och friluftsliv.

– Jag tror att idrotts- och friluftsrörelsen verkligen vill jobba med miljömässig hållbarhet, men att de inte riktigt vet hur de ska ta sig an frågan. De sociala och ekonomiska aspekterna sitter djupt rotade, men den miljömässiga behöver man tänka till kring, så att det inte bara blir symboliska aktiviteter, säger Backman.

– Symboliskt, verkningslöst eller till och med kontraproduktivt, säger Sund. Var det 2018 som Vasaloppet bestämde sig för att bara servera vegetarisk mat till åkarna när de gick i mål? Bönderna som upplåter sina marker för arrangemanget blev förstås upprörda, framför allt för att de inte fått vara med i diskussionen, och året efter var köttet tillbaka på tallrikarna. För vasaloppet är hållbarhet en viktig fråga och tanken var naturligtvis god, men om man inte har koll på sina intressenter blir det svårt.

Slentrianproblemet

Diskussionen i Greengoats fåtöljer kom att handla om slentrian – det vi människor gör av gammal vana, utan att tänka efter. Ta det här med stora evenemang till exempel – alla prylar, alla vimplar, skyltar, flaggor, medaljer, papper och plast. Måste man verkligen använda så mycket material som sedan slängs?

– Det är ju bara att gå till sig själv, säger Sund. Man anmäler sig till en tävling och är så där pirrigt förväntansfull innan. Så kommer man dit och sveps in i det där härliga sammanhanget som ju flaggorna och alla gadgets ger. Den känslan vill man ju ha!

– Ja, det är sant. Det är ju också sponsorernas stora möjlighet att synas – på vattenflaskor, tröjor, muggar, broschyrer och allt vad det kan vara. Hur kommer man ifrån det? Tänk om ett av målen med varje arrangemang skulle vara att generera så lite avfall som möjligt. Då skulle nog kreativiteten ta fart, tror du inte, frågar sig Backman.

– Absolut, då skulle man komma på sätt att kunna återanvända flaggor och vepor från arrangemang till arrangemang, man skulle kanske komma på att alla deltagare faktiskt inte behöver ytterligare en buff eller vattenflaska och man skulle sluta märka tröjorna med årtal och byta färg på dem varje år, utbrister Sund. Finns det verkligen ett värde i att få en tröja som är specialdesignad för ett visst år? Är det inte stoltheten över att ha genomfört loppet eller tävlingen som är grejen? Och tänk så många som över huvud taget inte hade tagit en tröja, vattenflaska eller buff om den inte hade legat i den där personliga tävlingspåsen. Det hade sannolikt gått åt betydligt färre prylar.

– Det där har ju John Armbrecht från Göteborgs universitet och forskare inom Mistra Sport and Outdoors tittat på, vad deltagare i lopp värderar och inte. Medaljen vill man ha, men vattenflaskan, tröjan och buffen är inte lika viktiga. Man har ju redan ganska många sådana hemma i lådorna, fortsätter Sund.

Går det att avidentifiera idrotten?

Åsorna fastnade lite vid de där give-away-tröjorna, som ju finns i ganska stora mängder därhemma i garderoben. Vissa är rätt värdelösa, medan andra är funktionella och används friskt som träningströjor, trots att det står Luzern Marathon 2012 eller Åre Extreme 2017 på dem. Värdet av dessa tröjor hade sannolikt inte varit mindre utan årtalet, och arrangörerna hade kunnat använda återstående tröjor året efter. Men det är ju samma sak i idrotten. Mängden matchkläder från olika idrotter, i olika storlekar med SUND och BACKMAN på ryggen, kombinerat med en siffra, är rätt imponerande där hemma, helt oanvändbara för någon annan. De går inte att ärva eller skänka bort på grund av märkningen.

– Jag har en känsla av att idrottande barn gärna vill ha sitt namn på ryggen, men det skulle kunna vara en förutfattad mening, funderar Backman. Det kan återigen handla om slentrian – så har vi alltid gjort.

– Det trodde jag också, att det var en förutfattad mening, men när jag kollade med tonåringen hemma så visade det sig visst ha betydelse för ungdomarna eftersom deras förebilder har sina namn på ryggen. Men det är ju också en ekonomisk fråga. Jag vet inte hur många gånger vi har varit på samma sportbutik som alla andra föräldrar i laget, i alla fall de som haft råd, och handlat nya (märkta) kläder. Det finns ingen inkludering i det. Tänk om kläderna vore omärkta istället och klubbarna tog tillbaka dem efter varje säsong och delade ut dem igen, säger Sund.

– Tillhörigheten i ett lag är ju viktig, och prylar och kläder som är klubbmärkta vill man ju behålla inom klubben, säger Backman. En del klubbar är redan bra på att samla in urvuxna fotbollsskor och skridskor som annars blir stående i folks förråd, oftast inte ens utslitna.Man skulle kunna samla in ännu mer kläder om de inte var märkta. Det borde alla klubbar göra. Ju mer utrustningen blir använd, desto bättre, säger Backman.

– Ja, precis. Jag stod och rensade ut i idrottsgarderoben hemma och hade flera kassar med kläder som skulle kunna ärvas, men det stod antingen namn, initialer eller vilket årtal lagets spelare var födda på kläderna. Inte P10 år utan P-06. Då är det svårare att vilja ta över en tröja, säger Sund

Tio tips!

För att sammanfatta alla ostyriga fredagstankar blev det slutligen en lista med tips till alla idrottsföreningar, arrangörer, medlemmar och föräldrar.

Fem tips till idrottsföreningar:

• Fundera över om det verkligen är nödvändigt att ha namn och initialer på match- och överdragskläder.
• Går det att samla in urvuxna kläder, skor och utrustning som andra kan använda nästa säsong?
• Fundera på vilket värde ni kan ge sponsorerna förutom en logga i idrottshallen eller på tröjan.
• Går det att göra det enkelt att samåka till matcher? Går det att använda en gruppchatt eller en app för att samordna transporterna? Skjutsgruppen är en sådan.
• När ni skriver kontrakt med en ny sponsor, fundera på om det kan stå med en klausul om att sponsormärkta kläder och prylar ska kunna användas av ungdomslagen tills de är slut.

Fem tips till arrangörer av evenemang:

• Låt ett av målen med varje arrangemang vara att minimera avfallet. Det kommer att få igång många kloka idéer redan i planeringsfasen.
• Fundera på att skippa goodiebagen och låta den som vill ha en tröja, vattenflaska eller buff få en, övriga kommer ändå inte att använda dem.
• Behöver ni märka kläder och prylar med årtal eller ny färg varje år? Ni sparar både pengar och avfall på att kunna använda dem året efter igen.
• Går det att samordna transporter till och från arrangemangen?
• Involvera era intressenter så tidigt som möjligt inför arrangemangen.
  

Åsa Sund och Åsa Backman
Friluftsälskande mammor med omfattande erfarenhet av att som engagerade idrottsföräldrar hänga i svettiga omklädningsrum, på iskalla konståkningshallar, på geggiga orienteringsarenor och vid sprudlande idrottsplaner, men också från mängder av egna Vasalopp, marathon och allehanda andra frilufts- och idrottsarrangemang. Till vardags: hållbarhetskonsulter på Greengoat.

Kersti Beck Larsson, företagare; ”Naturturism och hållbarhet”

Hållbarhet har aldrig varit så angeläget som nu men samtidigt så svårt att få till. Hur vet jag om jag är hållbar i mitt företagande, föreningsliv eller privatliv? Hur vet jag om företag jag anlitar är det? Hur mäts hållbarhetens tre dimensioner? Vi behöver prata mycket om hållbarhet för att förstå det från olika synvinklar, vi behöver hitta sätt att mäta hur vi blir mer hållbara, inte bara ekologiskt utan även ekonomiskt och socialt.

Jag är en mångsysslare – en aktiv föreningsmänniska och egenföretagare med företaget Naturvägledare Norra Vättern. Jag har dessutom ett mycket spännande uppdrag för Naturturismföretagen där jag jobbar med kraftsamlingen Hållbara aktörer inom naturturism i Sverige. Det är tack vara Tillväxtverket som jag fått den möjligheten.

Som representant för Svenska Kanotförbundet i Mistra Sport & Outdoors har jag – genom möten mellan föreningsliv, myndigheter och utbildning/forskning – fått inspiration och nya tankar om hållbarhetsarbetet. Som företagare har jag också haft möjlighet att gå olika utbildningar i hållbarhet. Tidigt var jag snabb att hitta mitt favoritmål i Agenda 2030 – nr 15 om Ekosystem och biologisk mångfald – men efter en workshop insåg jag att det var ett helt annat mål som var nyckeln för mig för att kunna jobba med hållbarhet. Nämligen Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt. Som naturguide brinner jag för den bilogiska mångfalden och jag vill därför alltid ha med någon form av artkunskap i mina guidningar. Men för att jag ska kunna jobba med mål 15 måste jag även ta hänsyn till andra målområden i mitt företagande.

Vi kartlägger Naturturismbranschens hållbarhet
Alla ovan erfarenheter har jag tagit med mig in i mitt uppdrag hos Naturturismföretagen där vi nu kartlägger naturturismbranschen – var finns naturturismföretagen i vårt avlånga land? Vad sysslar de med? Hur ser de på sitt företags framtid? Vilken kompetensutveckling vill och behöver företagarna? Kartläggningen är grunden för att förstå vad som är viktigt att jobba vidare med.

Det finns ett system i Sverige för att mäta hållbarhet inom naturturism – Nature´s Best. Men det kan för mindre företag vara ett stort kliv att jobba sig fram till en certifiering av sitt hållbarhetsarbete. Det behövs något enklare för att komma i gång eftersom alla behöver vara i rörelse framåt med hållbarhetsfrågorna…

Instegsutbildning Hållbarhet för Naturturismföretagare
Vad ska en instegsutbildning i hållbarhet i så fall innehålla för en naturturismföretagare? Vad skiljer naturturism från friluftsliv? Hur jobbar vi tillsammans med markägare? Hur samverkar vi företagare med länsstyrelser i skyddade naturområden? Hur kan näringen och det offentliga samverka runt kompetensutveckling? Ja, det finns många frågor som behöver besvaras…

Hållbarhetskollen – indikatorer som ska gå att följa upp
Det kanske viktigaste uppdraget i Kraftsamlingen vi jobbar med är att hitta andra sätt än gästnätter för att mäta naturturismens hållbarhet. Därför ska vi ta fram ett antal indikatorer på hållbarhet. Det gör vi i samverkan med Ramboll och Tillväxtverket som har ett uppdrag att skapa indikatorer för hela besöksnäringen.

Just nu är Hållbarhetskollen under utveckling – ett indikatorverktyg som enkelt genomförs och som genererar en ”bild” av företagets hållbarhet. Genom att svara på ett antal frågor kan en företagare se sin utveckling från år till år. Här utgår vi från den internationella GSTC-standarden och försöker även se samband med andra hållbarhetssystem i andra branscher. Hållbarhetskollen ska vara ett sätt för naturturismföretagen att utvecklas mot ökad hållbarhet, för att i slutändan vara redo att gå in i arbetet med att certifiera sig enligt Nature´s Best kriterier.

Naturturismföretagen sammanställer en bred information om hållbarhetsarbetet i branschen. Kunskap som vi hoppas kunna kommunicera till myndigheter, främjare och regionala besöksnäringsavdelningar och destinationer. Tillsammans kan vi bli bättre på att fånga upp behov av stöd och kompetenshöjande aktiviteter för att nå de internationella hållbarhetsmålen. Det ökar konkurrenskraften som nationellt besöksmål, bidrar till ekologisk hållbara recilienta system och en levande landsbygd där vi tillsammans kan skapa goda förutsättningar för fler att bo och verka.

Känner du igen?
Till sist en liten utmaning från mig som är naturguide – hur ser du skillnad på vitmossa, björnmossa och renlav? Alla tre är värda att lära känna. Det finns ingen stödjande forskning men min övertygelse är att arter vi känner namnen på är vi mer rädda om. Hur kan man sakna något som man inte vet finns?

Foto: Tord Saxin

Kersti Beck Larsson
Certifierad Naturguide, Naturvägledare norra Vättern och projektledare för Hållbara aktörer inom naturturism på uppdrag av Naturturismföretagen och Tillväxtverket. Dessutom passionerad kajakpaddlerska från Friluftsfrämjandet och Svenska Kanotförbundet.

Marie Larneby, forskare; Startskottet har gått! Om storslalomåkande 10-åringar och miljömässig hållbarhet i svensk idrott

Under mitt första år som forskare i Mistra Sport & Outdoors-temat Kunskap och omvandling har en stor del av arbetet handlat om samverkan i temats lärandegrupp. Samarbetet har börjat bära frukt. Den här texten handlar om att startskottet har gått för svensk idrotts arbete med miljömässig hållbarhet, och snart ska jag berätta om några resultat från en studie om just detta ämne. Men jag startar i en annan ände – i ett vanligt aktivitetstillfälle i svensk föreningsidrott.

I en kvällsupplyst pist någonstans i den svenska fjällvärlden tränar ett gäng 10-åringar storslalom. Ledaren står vid start i varma kläder, peppar och hejar. Jag känner en av de där 10-åringarna. Jag frågade ganska nyligen vad hon tänker på när hon är där på sin träning, två gånger i veckan hela vintern. ”Jag är där för att det är kul!”. Ibland tänker hon på tekniska detaljer i sin åkning, om en tränare eller ledare har gett tips. I liften skrattar hon med sina kompisar. De pratar om skolan och vilken musik som är bra just nu. Jag frågade inte, men förmodligen tänker de inte på – än mindre pratar om – miljön och miljömässig hållbarhet. Hur de med sin skidåkning påverkar miljön eller hur miljön påverkar deras skidåkning och förutsättningar för snö i backen. Jag känner även den ideelle ledaren och tränaren för de här 10-åringarna – en av många i Sverige. Inte sällan är det engagerade föräldrar och eldsjälar. De tänker och talar kanske något lite mer om miljö och hur den hanteras, hur ska tillgången till snö se ut i framtiden? Kan vi samåka i lite större utsträckning till träningar och tävlingar? Men i fokus står planering, mötet med barnen och ungdomarna, och att genomföra verksamheten.

Det primära med att idrotta är som regel inte att ta vara på miljön som finns runt omkring oss, det är andra saker och andra frågor. Ändå är miljön och hur den hanteras mycket central för de här 10-åringarnas framtid – inte bara för att kunna fortsätta åka skidor på snö, utan för planetens och allas vår framtid. Därför är frågor som hur arbetet med miljömässig hållbarhet ser ut inom svensk idrott viktiga att studera. Vem driver arbetet med miljömässig hållbarhet i svensk idrott och hur sker det? Vad fungerar? Vad fungerar inte?

Mistra Sport & Outdoors-rapporten Startskottet har gått: Specialidrottsförbundens arbete med ekologisk hållbarhet är ett resultat av samverkan mellan Riksidrottsförbundet och forskare i lärandegruppen om Kunskap om omvandling. Representanter från specialidrottsförbund som deltar i Riksidrottsförbundets (RFs) nätverk om hållbar utveckling var en lämplig grupp att undersöka den här frågan tillsammans med.

Kortfattat visar rapporten att förbunden som deltar i RF-nätverket är igång med arbete kring miljömässig hållbarhet, men de har kommit olika långt. De flesta av förbunden talar om att de har liknande styrkor i sitt arbete, så som att det finns ett ökat intresse kring frågan och att det finns policys och checklistor att arbeta utifrån. Samtidigt berättar några förbund om svagheter, som att arbetet inte har en tydlig plats på agendan, bland annat på grund av brist på tid eller ekonomiska resurser.

Ett stort problem som alla förbund tar upp är transportfrågan, en fråga som RFs hållbarhetsansvarig Charlotte Sundvall bloggat om tidigare. För att kunna delta i idrottens träningar och tävlingar krävs ofta transporter, och dessa bidrar starkt till negativ miljöpåverkan. En slutsats för den här rapporten är att det finns motstridiga mål med idrotten – och här kommer 10-åringarna i storslalombanan in i bilden.

Det primära målet för dem och andra unga är att ha kul, träna och tävla. I ett längre perspektiv och på högre nivåer kan målet vara att prestera, vinna och bli framgångsrik nationellt och internationellt. Idrotten utvecklas mot att bli högre, starkare och snabbare. Idrottens primära och inneboende mål kan vara en anledning till att arbetet med miljömässig hållbarhet kan upplevas vara svårt bland de representanter vi talade med, eftersom miljömässig hållbarhet är ett annat mål. Rapporten visar emellertid att det inte är ett omöjligt mål – förbunden är engagerade och intresserade, och flera har kunniga individer som arbetar med frågan.  

Startskottet har gått för arbetet med miljömässig hållbarhet i svensk idrott. Med RFs kunskapswebb Hållbar idrott finns fler möjligheter än tidigare för föreningar att få hjälp, stöd och goda exempel från idrotten. Om förbunden får förutsättningar för att arbeta med miljöfrågan och att bistå föreningar med arbetet, kommer så småningom ledare och tränare, och verksamma i lokala föreningar, också att vara mer medvetna om miljömässig hållbarhet och vad som kan göras på förenings- och individnivå. Därtill ingår ett övergripande miljöperspektiv i grund- och gymnasieskolan, som bland annat ska ge elever insikter i för att hindra skadlig miljöpåverkan (länkar: grundskolans läroplan, gymnasiets läroplan).

Om några år hoppas och tror jag att 10-åringarna i storslalombacken fortfarande åker skidor främst för att det är kul och för att träna skidåkning! Men jag hoppas även att de – utifrån sin kunskapsnivå, sina förutsättningar och med stöd av ledare – talar om hur deras idrott och deltagande påverkar miljön, och vad de kan bidra med för att skapa en miljömässigt hållbar idrottsutövning. Det tror jag är ett möjligt mål.

Marie Larneby
Forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet och i Mistra Sport & Outdoors-temat ”Kunskap och omvandling”

Erik Lundberg, forskare; Från Olympiska spel till den lokala skidtävlingen

Nu är maskineriet som är vinter-OS igång över för den här gången. Även i år blev det pauser i arbetsdagen för att slå på Tv:n med bilder från Peking där svenska elitidrottare vann medaljer (eller förlorade mot Norge…). Sportens så kallade mega-events är omdebatterade. Det senaste decenniet har det riktats extra kritik mot stora sportevenemang som arrangerats eller ska arrangeras i t.ex. Brasilien, Ryssland, Qatar och Kina. Men det är inte bara kopplat till vissa länders politiska styre, korruption eller hur de ignorerar mänskliga rättigheter, utan också till hur lokalbefolkningen påverkas negativt eller tävlingarnas miljöpåverkan. De största rättighetsägarna – Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och FIFA – har känt av den externa pressen och inlett reformer för hur de tilldelar spelen. De har också gått in i processer för att standardisera och bättre mäta effekterna av sina evenemang. Hur påverkar ett OS arrangörsstaden på kort och lång sikt? Vilket är arvet efter spelen?

Foto: Per Danielsson

En sådan process drivs av Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) med stöd av IOK. Projektet ”Developing a framework for measuring the impact of global events” syftar till att ta fram indikatorer och metoder för att mäta effekterna av framförallt stora globala sportevenemang. Under hösten 2021 blev jag och Robert Pettersson från Mistra Sport & Outdoors-temat ”Hållbara evenemang” inbjudna som experter i en första workshop-runda. Vi höll kortare anförande utifrån vår forskning om evenemangseffekter och deltog i diskussionerna.

Förutom att IOK och FIFA fått kritik för vilka som tilldelats spelen så finns det också en stark kritik från bl.a. forskningen, civilsamhället och frivilligorganisationer som påpekar att de positiva (ekonomiska och sociala) effekterna ofta överdrivs och att det inte tas hänsyn till negativa miljö- eller sociala effekter. Och de lyssnar allt mer eftersom allt färre städer och länder är villiga att arrangera deras mästerskap då det finns ett motstånd på bl.a. lokal nivå mot att investera stora belopp i arrangemang med osäker utgång. Det här följer samhällsutvecklingen i stort där ensidigt fokus på tillväxt (som tidigare varit det rätt tveksamma argumentet för att arrangera stora mästerskap) får stå tillbaka för en mer hållbar utveckling.

Mostphotos.com

Även om OECD och IOK fokuserar på stora mega-evenemang så ser vi liknande processer på nationell, regional och lokal nivå. Vi evenemangsforskare får ofta frågor om hur t.ex. ett SM i innebandy eller en lokal orienteringstävling påverkar lokalsamhället från kommuner, arrangörer eller förbund. Frågorna gäller alltmer sällan de ekonomiska effekterna – nu är det sociala effekter eller miljöfrågor som ger upphov till tankar och funderingar. Hur mycket koldioxidsläpp skapar evenemanget? Hur kan evenemanget inspirera ungdomar att börja idrotta? Hur kan integration främjas genom att vi arrangerar det här evenemanget? De är alla viktiga aspekter att ta hänsyn till och även möjliga att mäta eller beskriva på kort och lång sikt. Därför behövs också utvärderingsverktyg och metoder på plats som går utöver det gamla tillväxtparadigmet och fångar fler hållbarhetsdimensioner även för mindre evenemang. Utifrån min erfarenhet från forskning och medverkan i lokala, nationella och internationella projekt kommer här några tips från läktaren:

1. Tänk utanför de turistekonomiska effekterna. Väldigt få evenemang kan ”räknas hem” på det sättet. Speciellt när man utesluter s.k. image- eller medieeffekter (vilket rekommenderas starkt eftersom det är något som i 99 fall av 100 mäts på ett icke trovärdigt sätt).
2. Ett utvärderingsverktyg kan istället kopplas till kommunens, regionens eller förbundets styrande dokument för (hållbar) utveckling. Det bidrar med förståelse för vilka effekter som eftersträvas på övergripande nivå. På så sätt kan de styrande dokumenten bidra till förståelsen av hur evenemang – sedda som verktyg för samhällsutveckling – kan användas för att bidra till de övergripande målen.
3. Tänk långsiktigt. Vilket arv skapar evenemanget? Arvet, eller Legacy som är dess svengelska motsvarighet, är de långsiktiga effekterna av ett evenemang. Det som blir kvar efteråt.
4. Starta inte från noll. Det finns otroligt mycket gjort om evenemangseffekter på olika nivåer. Inspireras av OECD, Riksidrottsförbundet, andra länder och andra evenemang eller kontakta en evenemangsforskare.

Det var ungefär det jag sade i mitt anförande vid workshoppen med OECD och IOK.

OBS! Ibland kan man bara strunta i tipsen och köra på. Sport ska vara roligt. Men om man vill så kan också roligheten mätas och utvärderas…

Inspiration från andra:

The OECD Recommendation on Global Events and Local Development – OECD

Evenemangslegacy – Legacy för idrottsevenemang

Home | Event Impacts

Några projekt vi genomför där evenemangseffekter berörs (direkt eller indirekt):

Hållbara evenemang (mistrasportandoutdoors.se)

EventRights: Addressing inequality, enhancing diversity and facilitating greater dialogue in the hosting of sporting mega events | University of Gothenburg

Festivals, events and inclusive urban public spaces in Europe – FESTSPACE | University of Gothenburg (gu.se)

Beräkna klimatpåverkan från semestrar | Klimatsmart semester

Erik Lundberg
Forskare i företagsekonomi vid Göteborgs universitet och i Mistra Sport & Outdoors-temat ”Hållbara evenemang”

Charlotte Sundvall, hållbarhetsansvarig på RF; ”Minskade utsläpp och ökad tillgänglighet inom idrottsrörelsen”

Varje dag genomförs 150 000 träningstillfällen inom den svenska idrottsrörelsen. Därtill arrangeras många tävlingar, seriematcher och lägerverksamhet som tillsammans skapar både hälsofrämjande effekter och stor samhällsnytta. Att människor kan förflytta sig är idag en förutsättning för att bedriva idrott, samtidigt som det genererar många transporter, framför allt lokalt och regionalt men även nationellt. Som exempel kan nämnas att i Stockholms län är 30 procent av helgresorna fritidsresor och skjutsresor, drygt hälften av dessa resor görs med bil och är till övervägande del relaterade till barn och vuxnas idrottsutövande.

Frågan om transporter är centralt i idrottsrörelsens ambitioner om att vara med och bidra till en hållbar utveckling i samhället. Det är också ett av fem fokusområden som idrotten gemensamt enats om som vår väg framåt. Därför är det väldigt positivt att Riksidrottsförbundet tillsammans med Handbollförbundet, Orienteringsförbundet och Ridsportförbundet i slutet av september beviljades drygt 2,9 miljoner kronor från Vinnova till projektet ”Double Impact – minskade utsläpp och ökad tillgänglighet inom idrottsrörelsen” med fokus på hållbara transporter inom den organiserade idrotten.

Målet med projektet är att utveckla, testa och skala upp en metod för att minska klimatpåverkan, och resekostnader samt öka tillgängligheten och bidra till en mer hälsosam mobilitet. Projektet ska minska utsläppen hos deltagande organisationer och deras medlemmar med en takt dubbelt så hög som Parisavtalets överenskommelse motsvarande 7 procent årlig CO2-reduktion enligt Carbon Law (tumregel gällande hur globala koldioxidutsläpp ska minskas, för att motverka global uppvärmning). Detta bland annat genom att fördubbla användningen av hälsofrämjande transportmedel.

mostphotos.com

Projektet som är baserat på CERO-metoden, kommer bestå av en resevaneundersökning och insamling av tillgängliga resedata hos anställda och aktiva inom Handbollförbundet, Orienteringsförbundet och Ridsportförbundet samt Riksidrottsförbundet. Utifrån analys av data kommer varje organisation att göra en egen handlingsplan baserad på sina förutsättningar och projektets målsättningar. Vi ska bland annat titta på hur vi planerar och organiserar vår verksamhet, inom förening, inom distriktsidrottsförbund där mycket av tävlingsverksamheten arrangeras samt inom våra nationella organisationer. Genom de tre nivåerna kan vi genomföra insatser lokalt, regional och nationellt samtidigt för att åstadkomma förändringar i alla led som kan genomsyra hela verksamheten framåt.

De idrottsförbund som deltar i projektet är ett representativt urval för idrottsrörelsen vilket är en förutsättning för att, tillsammans med CERO-modellen, skala upp och stötta övriga 69 medlemsförbund i att ändra beteendet i deras verksamheter. CERO-modellen bygger på att samla in resevanedata, analysera resultatet och skapa en handlingsplan utifrån de målsättningar som organisationen har. Handlingsplanen följs sedan upp efter en implementeringsperiod med möjlighet till benchmarking med andra organisationer.

Det är ett väldigt spännande projekt med stor potential att ge oss kunskap och metoder för att idrottsrörelsen ska nå sina ambitioner att vara med och bidra i arbetet för hållbar utveckling, både genom av minskade utsläpp och ökad tillgänglighet. Genom att jobba tillsammans med Mistra Sport and Outdoors, och det temat som handlar om Hållbara transportlösningar, i de här frågorna, hoppas vi kunna uppnå synergier som kan ge ännu bättre förutsättningar för att åstadkomma en rörelse för hållbar utveckling inom idrotts- och friluftslivet. För jag tror att det är genom samverkan och att jobba med en utmaning från flera håll som vi tillsammans förflyttar oss framåt.

x

Charlotte Sundvall
Sakkunnig Hållbar utveckling på Riksidrottsförbundet

Axel Eriksson, doktorand; ”Målet med strategierna är att de ska kunna skalas upp, vare sig det är en vulkankrater som Lagoa do Fogo eller en bergstopp som Ottfjället”

Efter snart ett år som doktorand på turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet och inom ramen för Mistra Sport & Outdoors så har mitt projekt börjat att klarna. Framförallt vill jag undersöka hur olika delar i samhället upplever den direkta påverkan på naturen från idrottsevenemang i naturen. Från slutet av snösmältningen i maj genom hela sommaren har jag besökt de jämtländska fjällen kring Ottsjö och Vålådalen. Där pratade jag med människorna som bor i området om hur de ser på eventen, hur löparna själva ser på sin upplevelse i naturen, och med det hur vi kan bygga nya strategier för hållbara evenemang i naturmiljö.

Till skillnad från min skrivbordsskiss, visade sommarens intervjuer och fältarbete att man tänker mer på de globala avtrycken än den direkta påverkan. Därför har det för mig blivit viktigt att ha ett öppet sinne för vad som framkommer. Nya frågor dyker upp – t.ex. hur långt går allemansrätten? och hur långt sträcker sig friluftslivet? – som nu ska ”stötas och blötas” (en fras som min handledare Robert Pettersson ofta vill påminna om och som nu verkar ha fastnat).

Även om pandemin förhoppningsvis så sakteligen börjar klinga av så har de svenska fjällen haft ytterligare ett år med ett stort inflöde av besökare. Den ökande turismen har skapat debatt i svensk media. Även om den globala debatten i nuläget ligger på den rådande krisen som IPCC så väl har formulerat, är det inte oviktigt att prata om den till synes mindre viktiga påverkan som våra besök i naturen medför. Efter att jag samtalat med åtskilliga deltagare i cykel- och löparevenemang, nämner de flesta det rådande världsläget när jag har bett dem beskriva vad som är avtryck i naturen. Deltagarna lägger stort fokus på hållbarhetsmålen för att minska våra utsläpp. Grejt! kan man ju tänka. Inte en minut försent. Men förstår vi vidden av de avtryck vi själva gör i naturen när vi deltar i ett idrottsevenemang?

Självfallet finns det en annan aspekt i detta, och som ofta påpekats av de som engagerar sig i dessa idrottsevenemang, att genom ett deltagande i en tävling i fjällen ges människor möjlighet att upptäcka naturen. För aktiviteterna kan reducera stress och motverka den psykiska ohälsan. Glädjen att få susa cyklandes igenom landskapet ska inte förringas. Evenemangen ger också mersmak för framtida besök, en port till fjällvärlden. De som bor i området säger att de tror att denna våg endast är en fluga som snart går över. Men så som internet inte bara blott blev en saga, möjliggör evenemangen nya upptäckter till att allt fler vill besöka fjällen. De svenska liberala pandemirestriktionerna öppnar upp för både svenska och utländska resenärer att kunna välja Sverige som resmål. Glädjen att få vara i naturen ger ringar på vattnet. Jag tror att vågen av turister som pandemin genererade inte är över, utan starten på ett uppvaknande med allt fler besökare. Vi bör dock tänka på både klimatet och påverkan som vi gör när vi är ute i naturen.

Efter att jag har spenderat en stor del av mitt unga vuxna liv i andra delar av Europa så är det svenska fjällandskapet en ny plats för mig. Inte helt obekanta Azorerna och Madeira ute i Atlanten har flera likheter. Istället för den höga ljungen, växer här i Jämtland björk. Den planterade cryptomerian blir här gran. Jo då, det finns skillnader. Dessa ögrupper är vardera endast halva Öland stort. Utmaningarna är ändå snarlika. Så som i de svenska fjällen är erosion en viktig fråga. Slitaget ändrar vattenflödets vägar. Där såg man samma problem med den ökande turismen som här i Sverige idag. Nya strategier behövs för att vistas i fjällen genom idrott och friluftsliv.

Så som sommaren snart är till ända är också mitt fältarbete för denna gång.

Målet med strategierna är att de ska kunna skalas upp, vare sig det är en vulkankrater som Lagoa do Fogo eller en bergstopp som Ottfjället. Ha en fin höst! Ta det försiktigt, men för all del, glöm inte att njuta!

Axel Eriksson
Doktorand i turismvetenskap, Mistra Sport & Outdoors och turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet

Ulf Silvander, Svenskt Friluftsliv; ”Nu gäller det att justera vårt beteende i relation till Moder natur så att vi även fortsättningsvis får en plats i kedjan!”

Snart september och på väg in mot hösten. Även detta år – även denna sommar blev ”inte som vanligt”. Pandemin har hängt kvar. Mer på vissa ställen, mindre på andra. Men den är närvarande än, och det har visat sig tydligt i hur vi har semestrat i år. Majoriteten av semesterfirare har stannat inom landets gränser och friluftsliv har fått ett uppsving. Människor har upptäckt liggunderlag och tältduk, gått in vandringskängor och prövat gipp med segelbåt. Friluftsliv har uppskattats. Många har funnit helt nya smultronställen.

Själv har jag med min familj tillbringat en del av semestern på en ö i skärgården. Det är ett privilegium att slå ängen med lie och plocka vilda hallon i skogsbrynet. Något som var ”ett smolk i bägaren” var ett stort antal fästingar som bitit sig fast på oss. Vi räknade till ett femtiotal i vår familj som vi tålmodigt fick plocka bort. Tur att vi alla är vaccinerade!

Sommaren har också bjudit på många oroande rapporter om klimatet. Det kan inte undgått någon. Rapporter om bränder på vissa ställen och om översvämningar på andra har fått oss att förstå att det är allvar nu. Vi måste förhålla oss till att klimatet håller på att förändras – och också förstå att vi är ansvariga för att hejda den utvecklingen.

Därför var det särskilt roligt att se så många bra idrottsprestationer under OS i Tokyo – trots att det helt saknades publik. Visst är det så att vi kan prestera – när det är absolut nödvändigt! Man kan fråga sig om detta OS – utan publik kommer bli det naturliga i framtiden? Inte för att minska Coronasmittan utan för att minska koldioxidutsläppen?

Det minskade resandet har inneburit att ”svensken” stannat i Sverige. Rapporter från fjällen visar på att det nog aldrig varit så mycket turister. Det skapar trängsel och förslitning på sina håll. Men generellt så finns det gott om plats om vi sprider ut oss i tid och rum. Fjällturisterna har fått mer än väl godkänt när det gäller nedskräpning. Givetvis är det bättre ut klimatsynpunkt att ta tåget till fjällsemestern än att flyga långt bort. Klimatanpassning handlar förstås om så mycket mer. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, brukar jag tänka.

Både idrotten och friluftslivet har påverkats under pandemin – och anpassat verksamheten.

Vi som art har också stora möjligheter att anpassa oss efter omständigheterna. Det var ju vår anpassningsförmåga som gjorde att vi ifrån början tog oss till toppen i näringskedjan. Nu gäller det att justera vårt beteende i relation till Moder natur så att vi även fortsättningsvis får en plats i kedjan!

Ulf Silvander
Generalsekreterare Svenskt Friluftsliv och styrelseledamot i Mistra Sport & Outdoors

Daniel Wolf-Watz, friluftsforskare: ”Friluftslivets år och pandemi – bäddat för en boom med möjligheter”

Vi är nu fyra månader in på Friluftslivets år. Arrangemanget leds av Svenskt Friluftsliv och Naturvårdsverket och har som syfte att locka människor ut i naturen, särskilt de som inte redan är ute så mycket. Omkring 150 föreningar, kommuner och andra aktörer hjälps åt i det imponerande arbetet.

Arrangemanget har god hjälp av och förstärker den trend som pandemin iscensatt. En av många förändringar i pandemins kölvatten handlar nämligen om utevistelsens ökade popularitet. Vår studie ”Idrotten och friluftslivet under coronapandemin” visar att folk gett sig ut som sällan förr. Intressant är också att de som aldrig eller bara undantagsvis var ute i naturen innan pandemin har ökat sin utevistelse mest.

De som intervjuades i studien ger olika förklaringar till varför de varit ute mer. Främst handlar det om all tid som frigjorts och att de äntligen fått chansen. Inomhusverksamheter har pausats och många har sparat tid på utebliven pendling till och från jobbet. Andra orsaker som nämns är hur utevistelse gjort det möjligt att träffa släkt och vänner, och att få uppleva frihet och trygghet under en period som på många sätt präglats av begränsningar och oro.

Får då alla skörda friluftslivets frukter? Ja, chansen finns, och samtidigt beror en tillfredsställande utevistelse på flera olika faktorer. Bland dessa ryms tillgången på väl planerade och förvaltade grönområden, inte minst i och kring städerna, där människor med olika förutsättningar och preferenser kan ägna sig åt friluftsliv utan krockar, störningar och oönskad påverkan. Transportmöjligheter och information spelar roll för tillgängligheten och för att trafikanter ska kunna undvika trängsel vid populära platser. Också kunskap är en viktig faktor – om allemansrättens teori och praktik, och om vilken hänsyn det aktuella naturområdet kräver. Det är i omtanken om naturen och andra människor som grunden för ett rikt och givande friluftsliv ligger.

Just nu etablerar många en ny vana: att vara ute mer i naturen. Det är fantastiskt, så låt oss ta vara på friluftslivets möjligheter!

Daniel Wolf-Watz
Affilierad friluftsforskare vid Mittuniversitetet och involverad i Mistra Sport & Outdoors-studien ”Idrotten och friluftslivet under Coronapandemin”.