Mistra Sport and Outdoors

Erik Lundberg, forskare; Från Olympiska spel till den lokala skidtävlingen

Nu är maskineriet som är vinter-OS igång över för den här gången. Även i år blev det pauser i arbetsdagen för att slå på Tv:n med bilder från Peking där svenska elitidrottare vann medaljer (eller förlorade mot Norge…). Sportens så kallade mega-events är omdebatterade. Det senaste decenniet har det riktats extra kritik mot stora sportevenemang som arrangerats eller ska arrangeras i t.ex. Brasilien, Ryssland, Qatar och Kina. Men det är inte bara kopplat till vissa länders politiska styre, korruption eller hur de ignorerar mänskliga rättigheter, utan också till hur lokalbefolkningen påverkas negativt eller tävlingarnas miljöpåverkan. De största rättighetsägarna – Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och FIFA – har känt av den externa pressen och inlett reformer för hur de tilldelar spelen. De har också gått in i processer för att standardisera och bättre mäta effekterna av sina evenemang. Hur påverkar ett OS arrangörsstaden på kort och lång sikt? Vilket är arvet efter spelen?

En sådan process drivs av Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) med stöd av IOK. Projektet ”Developing a framework for measuring the impact of global events” syftar till att ta fram indikatorer och metoder för att mäta effekterna av framförallt stora globala sportevenemang. Under hösten 2021 blev jag och Robert Pettersson från Mistra Sport & Outdoors-temat ”Hållbara evenemang” inbjudna som experter i en första workshop-runda. Vi höll kortare anförande utifrån vår forskning om evenemangseffekter och deltog i diskussionerna.

Förutom att IOK och FIFA fått kritik för vilka som tilldelats spelen så finns det också en stark kritik från bl.a. forskningen, civilsamhället och frivilligorganisationer som påpekar att de positiva (ekonomiska och sociala) effekterna ofta överdrivs och att det inte tas hänsyn till negativa miljö- eller sociala effekter. Och de lyssnar allt mer eftersom allt färre städer och länder är villiga att arrangera deras mästerskap då det finns ett motstånd på bl.a. lokal nivå mot att investera stora belopp i arrangemang med osäker utgång. Det här följer samhällsutvecklingen i stort där ensidigt fokus på tillväxt (som tidigare varit det rätt tveksamma argumentet för att arrangera stora mästerskap) får stå tillbaka för en mer hållbar utveckling.

Även om OECD och IOK fokuserar på stora mega-evenemang så ser vi liknande processer på nationell, regional och lokal nivå. Vi evenemangsforskare får ofta frågor om hur t.ex. ett SM i innebandy eller en lokal orienteringstävling påverkar lokalsamhället från kommuner, arrangörer eller förbund. Frågorna gäller alltmer sällan de ekonomiska effekterna – nu är det sociala effekter eller miljöfrågor som ger upphov till tankar och funderingar. Hur mycket koldioxidsläpp skapar evenemanget? Hur kan evenemanget inspirera ungdomar att börja idrotta? Hur kan integration främjas genom att vi arrangerar det här evenemanget? De är alla viktiga aspekter att ta hänsyn till och även möjliga att mäta eller beskriva på kort och lång sikt. Därför behövs också utvärderingsverktyg och metoder på plats som går utöver det gamla tillväxtparadigmet och fångar fler hållbarhetsdimensioner även för mindre evenemang. Utifrån min erfarenhet från forskning och medverkan i lokala, nationella och internationella projekt kommer här några tips från läktaren:

Tänk utanför de turistekonomiska effekterna. Väldigt få evenemang kan ”räknas hem” på det sättet. Speciellt när man utesluter s.k. image- eller medieeffekter (vilket rekommenderas starkt eftersom det är något som i 99 fall av 100 mäts på ett icke trovärdigt sätt).
Ett utvärderingsverktyg kan istället kopplas till kommunens, regionens eller förbundets styrande dokument för (hållbar) utveckling. Det bidrar med förståelse för vilka effekter som eftersträvas på övergripande nivå. På så sätt kan de styrande dokumenten bidra till förståelsen av hur evenemang – sedda som verktyg för samhällsutveckling – kan användas för att bidra till de övergripande målen.
Tänk långsiktigt. Vilket arv skapar evenemanget? Arvet, eller Legacy som är dess svengelska motsvarighet, är de långsiktiga effekterna av ett evenemang. Det som blir kvar efteråt.
Starta inte från noll. Det finns otroligt mycket gjort om evenemangseffekter på olika nivåer. Inspireras av OECD, Riksidrottsförbundet, andra länder och andra evenemang eller kontakta en evenemangsforskare.

Det var ungefär det jag sade i mitt anförande vid workshoppen med OECD och IOK.

OBS! Ibland kan man bara strunta i tipsen och köra på. Sport ska vara roligt. Men om man vill så kan också roligheten mätas och utvärderas…

Inspiration från andra:

The OECD Recommendation on Global Events and Local Development – OECD

Evenemangslegacy – Legacy för idrottsevenemang

Home | Event Impacts

Några projekt vi genomför där evenemangseffekter berörs (direkt eller indirekt):

Hållbara evenemang (mistrasportandoutdoors.se)

EventRights: Addressing inequality, enhancing diversity and facilitating greater dialogue in the hosting of sporting mega events | University of Gothenburg

Festivals, events and inclusive urban public spaces in Europe – FESTSPACE | University of Gothenburg (gu.se)

Beräkna klimatpåverkan från semestrar | Klimatsmart semester

Erik Lundberg
Forskare i företagsekonomi vid Göteborgs universitet och i Mistra Sport & Outdoors-temat ”Hållbara evenemang”

Charlotte Sundvall, hållbarhetsansvarig på RF; ”Minskade utsläpp och ökad tillgänglighet inom idrottsrörelsen”

Varje dag genomförs 150 000 träningstillfällen inom den svenska idrottsrörelsen. Därtill arrangeras många tävlingar, seriematcher och lägerverksamhet som tillsammans skapar både hälsofrämjande effekter och stor samhällsnytta. Att människor kan förflytta sig är idag en förutsättning för att bedriva idrott, samtidigt som det genererar många transporter, framför allt lokalt och regionalt men även nationellt. Som exempel kan nämnas att i Stockholms län är 30 procent av helgresorna fritidsresor och skjutsresor, drygt hälften av dessa resor görs med bil och är till övervägande del relaterade till barn och vuxnas idrottsutövande.

Frågan om transporter är centralt i idrottsrörelsens ambitioner om att vara med och bidra till en hållbar utveckling i samhället. Det är också ett av fem fokusområden som idrotten gemensamt enats om som vår väg framåt. Därför är det väldigt positivt att Riksidrottsförbundet tillsammans med Handbollförbundet, Orienteringsförbundet och Ridsportförbundet i slutet av september beviljades drygt 2,9 miljoner kronor från Vinnova till projektet ”Double Impact – minskade utsläpp och ökad tillgänglighet inom idrottsrörelsen” med fokus på hållbara transporter inom den organiserade idrotten.

Målet med projektet är att utveckla, testa och skala upp en metod för att minska klimatpåverkan, och resekostnader samt öka tillgängligheten och bidra till en mer hälsosam mobilitet. Projektet ska minska utsläppen hos deltagande organisationer och deras medlemmar med en takt dubbelt så hög som Parisavtalets överenskommelse motsvarande 7 procent årlig CO2-reduktion enligt Carbon Law (tumregel gällande hur globala koldioxidutsläpp ska minskas, för att motverka global uppvärmning). Detta bland annat genom att fördubbla användningen av hälsofrämjande transportmedel.

Projektet som är baserat på CERO-metoden, kommer bestå av en resevaneundersökning och insamling av tillgängliga resedata hos anställda och aktiva inom Handbollförbundet, Orienteringsförbundet och Ridsportförbundet samt Riksidrottsförbundet. Utifrån analys av data kommer varje organisation att göra en egen handlingsplan baserad på sina förutsättningar och projektets målsättningar. Vi ska bland annat titta på hur vi planerar och organiserar vår verksamhet, inom förening, inom distriktsidrottsförbund där mycket av tävlingsverksamheten arrangeras samt inom våra nationella organisationer. Genom de tre nivåerna kan vi genomföra insatser lokalt, regional och nationellt samtidigt för att åstadkomma förändringar i alla led som kan genomsyra hela verksamheten framåt.

De idrottsförbund som deltar i projektet är ett representativt urval för idrottsrörelsen vilket är en förutsättning för att, tillsammans med CERO-modellen, skala upp och stötta övriga 69 medlemsförbund i att ändra beteendet i deras verksamheter. CERO-modellen bygger på att samla in resevanedata, analysera resultatet och skapa en handlingsplan utifrån de målsättningar som organisationen har. Handlingsplanen följs sedan upp efter en implementeringsperiod med möjlighet till benchmarking med andra organisationer.

Det är ett väldigt spännande projekt med stor potential att ge oss kunskap och metoder för att idrottsrörelsen ska nå sina ambitioner att vara med och bidra i arbetet för hållbar utveckling, både genom av minskade utsläpp och ökad tillgänglighet. Genom att jobba tillsammans med Mistra Sport and Outdoors, och det temat som handlar om Hållbara transportlösningar, i de här frågorna, hoppas vi kunna uppnå synergier som kan ge ännu bättre förutsättningar för att åstadkomma en rörelse för hållbar utveckling inom idrotts- och friluftslivet. För jag tror att det är genom samverkan och att jobba med en utmaning från flera håll som vi tillsammans förflyttar oss framåt.

Charlotte Sundvall
Sakkunnig Hållbar utveckling på Riksidrottsförbundet

Axel Eriksson, doktorand; ”Målet med strategierna är att de ska kunna skalas upp, vare sig det är en vulkankrater som Lagoa do Fogo eller en bergstopp som Ottfjället”

Efter snart ett år som doktorand på turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet och inom ramen för Mistra Sport & Outdoors så har mitt projekt börjat att klarna. Framförallt vill jag undersöka hur olika delar i samhället upplever den direkta påverkan på naturen från idrottsevenemang i naturen. Från slutet av snösmältningen i maj genom hela sommaren har jag besökt de jämtländska fjällen kring Ottsjö och Vålådalen. Där pratade jag med människorna som bor i området om hur de ser på eventen, hur löparna själva ser på sin upplevelse i naturen, och med det hur vi kan bygga nya strategier för hållbara evenemang i naturmiljö.

Till skillnad från min skrivbordsskiss, visade sommarens intervjuer och fältarbete att man tänker mer på de globala avtrycken än den direkta påverkan. Därför har det för mig blivit viktigt att ha ett öppet sinne för vad som framkommer. Nya frågor dyker upp – t.ex. hur långt går allemansrätten? och hur långt sträcker sig friluftslivet? – som nu ska ”stötas och blötas” (en fras som min handledare Robert Pettersson ofta vill påminna om och som nu verkar ha fastnat).

Även om pandemin förhoppningsvis så sakteligen börjar klinga av så har de svenska fjällen haft ytterligare ett år med ett stort inflöde av besökare. Den ökande turismen har skapat debatt i svensk media. Även om den globala debatten i nuläget ligger på den rådande krisen som IPCC så väl har formulerat, är det inte oviktigt att prata om den till synes mindre viktiga påverkan som våra besök i naturen medför. Efter att jag samtalat med åtskilliga deltagare i cykel- och löparevenemang, nämner de flesta det rådande världsläget när jag har bett dem beskriva vad som är avtryck i naturen. Deltagarna lägger stort fokus på hållbarhetsmålen för att minska våra utsläpp. Grejt! kan man ju tänka. Inte en minut försent. Men förstår vi vidden av de avtryck vi själva gör i naturen när vi deltar i ett idrottsevenemang?

Självfallet finns det en annan aspekt i detta, och som ofta påpekats av de som engagerar sig i dessa idrottsevenemang, att genom ett deltagande i en tävling i fjällen ges människor möjlighet att upptäcka naturen. För aktiviteterna kan reducera stress och motverka den psykiska ohälsan. Glädjen att få susa cyklandes igenom landskapet ska inte förringas. Evenemangen ger också mersmak för framtida besök, en port till fjällvärlden. De som bor i området säger att de tror att denna våg endast är en fluga som snart går över. Men så som internet inte bara blott blev en saga, möjliggör evenemangen nya upptäckter till att allt fler vill besöka fjällen. De svenska liberala pandemirestriktionerna öppnar upp för både svenska och utländska resenärer att kunna välja Sverige som resmål. Glädjen att få vara i naturen ger ringar på vattnet. Jag tror att vågen av turister som pandemin genererade inte är över, utan starten på ett uppvaknande med allt fler besökare. Vi bör dock tänka på både klimatet och påverkan som vi gör när vi är ute i naturen.

Efter att jag har spenderat en stor del av mitt unga vuxna liv i andra delar av Europa så är det svenska fjällandskapet en ny plats för mig. Inte helt obekanta Azorerna och Madeira ute i Atlanten har flera likheter. Istället för den höga ljungen, växer här i Jämtland björk. Den planterade cryptomerian blir här gran. Jo då, det finns skillnader. Dessa ögrupper är vardera endast halva Öland stort. Utmaningarna är ändå snarlika. Så som i de svenska fjällen är erosion en viktig fråga. Slitaget ändrar vattenflödets vägar. Där såg man samma problem med den ökande turismen som här i Sverige idag. Nya strategier behövs för att vistas i fjällen genom idrott och friluftsliv.

Så som sommaren snart är till ända är också mitt fältarbete för denna gång.

Målet med strategierna är att de ska kunna skalas upp, vare sig det är en vulkankrater som Lagoa do Fogo eller en bergstopp som Ottfjället. Ha en fin höst! Ta det försiktigt, men för all del, glöm inte att njuta!

Axel Eriksson
Doktorand i turismvetenskap, Mistra Sport & Outdoors och turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet

Ulf Silvander, Svenskt Friluftsliv; ”Nu gäller det att justera vårt beteende i relation till Moder natur så att vi även fortsättningsvis får en plats i kedjan!”

Snart september och på väg in mot hösten. Även detta år – även denna sommar blev ”inte som vanligt”. Pandemin har hängt kvar. Mer på vissa ställen, mindre på andra. Men den är närvarande än, och det har visat sig tydligt i hur vi har semestrat i år. Majoriteten av semesterfirare har stannat inom landets gränser och friluftsliv har fått ett uppsving. Människor har upptäckt liggunderlag och tältduk, gått in vandringskängor och prövat gipp med segelbåt. Friluftsliv har uppskattats. Många har funnit helt nya smultronställen.

Själv har jag med min familj tillbringat en del av semestern på en ö i skärgården. Det är ett privilegium att slå ängen med lie och plocka vilda hallon i skogsbrynet. Något som var ”ett smolk i bägaren” var ett stort antal fästingar som bitit sig fast på oss. Vi räknade till ett femtiotal i vår familj som vi tålmodigt fick plocka bort. Tur att vi alla är vaccinerade!

Sommaren har också bjudit på många oroande rapporter om klimatet. Det kan inte undgått någon. Rapporter om bränder på vissa ställen och om översvämningar på andra har fått oss att förstå att det är allvar nu. Vi måste förhålla oss till att klimatet håller på att förändras – och också förstå att vi är ansvariga för att hejda den utvecklingen.

Därför var det särskilt roligt att se så många bra idrottsprestationer under OS i Tokyo – trots att det helt saknades publik. Visst är det så att vi kan prestera – när det är absolut nödvändigt! Man kan fråga sig om detta OS – utan publik kommer bli det naturliga i framtiden? Inte för att minska Coronasmittan utan för att minska koldioxidutsläppen?

Det minskade resandet har inneburit att ”svensken” stannat i Sverige. Rapporter från fjällen visar på att det nog aldrig varit så mycket turister. Det skapar trängsel och förslitning på sina håll. Men generellt så finns det gott om plats om vi sprider ut oss i tid och rum. Fjällturisterna har fått mer än väl godkänt när det gäller nedskräpning. Givetvis är det bättre ut klimatsynpunkt att ta tåget till fjällsemestern än att flyga långt bort. Klimatanpassning handlar förstås om så mycket mer. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, brukar jag tänka.

Både idrotten och friluftslivet har påverkats under pandemin – och anpassat verksamheten.

Vi som art har också stora möjligheter att anpassa oss efter omständigheterna. Det var ju vår anpassningsförmåga som gjorde att vi ifrån början tog oss till toppen i näringskedjan. Nu gäller det att justera vårt beteende i relation till Moder natur så att vi även fortsättningsvis får en plats i kedjan!

Ulf Silvander
Generalsekreterare Svenskt Friluftsliv och styrelseledamot i Mistra Sport & Outdoors

Daniel Wolf-Watz, friluftsforskare: ”Friluftslivets år och pandemi – bäddat för en boom med möjligheter”

Vi är nu fyra månader in på Friluftslivets år. Arrangemanget leds av Svenskt Friluftsliv och Naturvårdsverket och har som syfte att locka människor ut i naturen, särskilt de som inte redan är ute så mycket. Omkring 150 föreningar, kommuner och andra aktörer hjälps åt i det imponerande arbetet.

Arrangemanget har god hjälp av och förstärker den trend som pandemin iscensatt. En av många förändringar i pandemins kölvatten handlar nämligen om utevistelsens ökade popularitet. Vår studie ”Idrotten och friluftslivet under coronapandemin” visar att folk gett sig ut som sällan förr. Intressant är också att de som aldrig eller bara undantagsvis var ute i naturen innan pandemin har ökat sin utevistelse mest.

De som intervjuades i studien ger olika förklaringar till varför de varit ute mer. Främst handlar det om all tid som frigjorts och att de äntligen fått chansen. Inomhusverksamheter har pausats och många har sparat tid på utebliven pendling till och från jobbet. Andra orsaker som nämns är hur utevistelse gjort det möjligt att träffa släkt och vänner, och att få uppleva frihet och trygghet under en period som på många sätt präglats av begränsningar och oro.

Får då alla skörda friluftslivets frukter? Ja, chansen finns, och samtidigt beror en tillfredsställande utevistelse på flera olika faktorer. Bland dessa ryms tillgången på väl planerade och förvaltade grönområden, inte minst i och kring städerna, där människor med olika förutsättningar och preferenser kan ägna sig åt friluftsliv utan krockar, störningar och oönskad påverkan. Transportmöjligheter och information spelar roll för tillgängligheten och för att trafikanter ska kunna undvika trängsel vid populära platser. Också kunskap är en viktig faktor – om allemansrättens teori och praktik, och om vilken hänsyn det aktuella naturområdet kräver. Det är i omtanken om naturen och andra människor som grunden för ett rikt och givande friluftsliv ligger.

Just nu etablerar många en ny vana: att vara ute mer i naturen. Det är fantastiskt, så låt oss ta vara på friluftslivets möjligheter!

Daniel Wolf-Watz
Affilierad friluftsforskare vid Mittuniversitetet och involverad i Mistra Sport & Outdoors-studien ”Idrotten och friluftslivet under Coronapandemin”.

Robert Pettersson, evenemangsforskare: ”I vilken enhet mäter vi glädje?”

Coronapandemin har slagit hårt och direkt mot svenska evenemang. Redan tidigt under pandemin hade fyra av fem idrottsevenemang ett påtagligt inkomstbortfall. Det visar studien Covid-19 och hållbara evenemang – Påverkan, anpassning och framtid för evenemang inom idrott och friluftsliv som genomförts inom ramen för Mistra Sport & Outdoors tema Hållbara evenemang. Av rapporten framgår också att vi kan gå en grönare och mer digital evenemangsframtid till mötes. Men också en framtid som är svårare att mäta.

Evenemang blir en allt vanligare reseanledning och såväl utbud som efterfrågan har ökat stadigt de senaste åren. Evenemang, som per definition är avgränsade i tid och rum, passar dagens resmönster bra då vi gör fler resor per år men där varje resa är kortare i tid.

Vår och andras forskning visar att ekonomin är central för många arrangörer. Inte bara i kristider. Otaliga studier har gjorts av gästnätter, konsumtion och medieexponering. Allt är möjligt att räkna i kronor och ören. På senare tid har även andra evenemangseffekter fått ökad uppmärksamhet. Det handlar inte minst om miljömässiga effekter där koldioxid är ett mätetal på mångas läppar i kölvattnet av global uppvärmning, flygskam och överturism. För miljöns skull vore en rationell lösning att inte ha några evenemang, men sammantaget inser man snart att det inte är något alternativ. Det handlar istället om att intensifiera utvecklingen mot hållbara evenemang. Kanske kan pandemin fungera som en kickstart för en grön omställning där såväl arrangörer som besökare i växande omfattning väljer att prioritera miljövänliga val.

Ett snabbt växande studieområde är evenemangens sociala effekter. Det kan handla om faktorer som glädje, gemenskap och livskvalitet. Tanken på evenemang som samhällsbärande och ett ökat fokus på sociala effekter är motiverat, inte minst i skenet av att många evenemang har betydande offentligt stöd. Att räkna in sociala effekter i ett evenemangs arv (legacy) ställer dock nya krav på oss som mäter; i vilken enhet mäter man bäst glädje och gemenskap? En lösning är att räkna om allt till kronor, en annan att utveckla bättre metoder där man kan räkna på även icke-ekonomiska dimensioner.

Det syns tydligt i vår nyligen avslutade studie att uteblivna intäkter tär på många arrangörer och förväntningarna på statliga ersättningar är stort. Det man i slutänden riskerar är inte bara pengarna i sig utan i förlängningen handlar det om stora samhälleliga konsekvenser såsom försämrad livskvalitet, minskad samvaro, minskad integration och utmanad folkhälsa.

Många vänder nu på de sista kronorna och hoppas att aktiviteter och evenemang kan komma igång som vanligt igen. Men helt som vanligt blir det nog aldrig. Evenemang får räkna med ett före och ett efter pandemin. Vår rapport visar att var femte svensk kan tänka sig digitalt deltagande i evenemang. Den andelen kan antas öka de kommande åren. Därför är frågan om digitalisering helt eller delvis distans- och platsoberoende evenemang aktuellare än någonsin. Än så länge har vi inte sett någon digital revolution. Man kan konstatera att det är slående, kanske även nedslående, att många anpassar och digitaliserar utbudet endast i begränsad omfattning.

Så vilken roll kommer evenemangen att spela i framtiden? Allt pekar på att människor vill träffas, att evenemang kommer att fortsätta vara en populär reseanledning och att evenemang kommer att kunna fortsätta vara en viktig framtida inkomstkälla. Men vi ser sannolikt också nya mönster och beteenden. Kanske färre deltagare på varje evenemang, större geografisk spridning och fler evenemang totalt sett. Lägger man till detta en växande andel hybridevenemang med flera deltagare på distans anas spännande konsekvenser där det totala resandet skulle minska, men där också användandet av arenor kan se annorlunda ut. Nya vanor sätter fokus på ny kunskap där vi forskare i Mistra Sport & Outdoors – tillsammans med idrotten, friluftslivet och miljörörelsen – fortsatt hoppas kunna vara en part.

Robert Pettersson
Evenemangsforskare och centrumledare vid Mittuniversitetet/ETOUR samt temaledare för Mistra Sport & Outdoors forskningstema Hållbara evenemang.

Andreas Hellohf, Naturskyddsföreningen; ”Dags att ta nästa steg i samverkans-processen”

På Naturskyddsföreningen arbetar vi brett för att väcka opinion, skapa debatt och dialog i frågor som gör skillnad för klimatet, ekosystemen, den biologiska mångfalden och underlättar för allmänheten att leva ett mer hållbart liv. Tillsammans med våra 230 000 engagerade medlemmar påverkar vi beslutsfattare på lokal, nationell och internationell nivå.

Genom mitt arbete med vår miljömärkning Bra Miljöval vet jag hur viktigt det är att vägleda och underlätta för konsumenter att göra hållbara val i vardagen. Vi behöver lösningar och verktyg för att främja det cirkulära samhället och minska behovet att förbruka jordens resurser. Vi behöver återvinna och återanvända mer, designa produkter smartare och konsumera mindre. Detta ställer krav på att hela Sverige ställer om och att alla aktörer i samhället är en del av lösningen. Idrotten och friluftslivet är en rörelse som gör stora avtryck i miljoner människors liv och det är därför viktigt att det ekologiska fotavtrycket är så litet som möjligt. Det är därför som MISTRA Sport & Outdoors är ett så viktigt initiativ.

Under hösten har Naturskyddsföreningen deltagit som en av flera samverkanspartners i programmet. Att arbeta med de sex temaområdena i en dynamisk process med deltagare från hela samhället har varit intressant, utmanande och väldigt lärorikt. Det finns så mycket kunskap och så många olika perspektiv på hur idrott och friluftsliv kan bli mer hållbart.

Det är nu dags för programmet att ta nästa steg i samverkansprocessen. Inom respektive temaområde ska en lärandegrupp bildas där forskare, organisationer, företag och myndigheter ska arbeta gemensamt med de frågeställningar som vi har arbetat fram under hösten. Förhoppningen är att vi gemensamt i lärandegrupperna ska hitta lösningar på de utmaningar som finns i omställningen mot ett mer hållbart idrotts- och friluftsliv. Jag tror verkligen att forskning tillsammans med kunskap och erfarenhet från samhällets aktörer är en vinnande kombination för att hitta lösningar på de utmaningar som finns inom varje temaområde.

En extra dimension har legat i att vi inte haft möjlighet att träffas fysiskt, utan vi har fått lära känna de andra deltagarna i den digitala världen. Men det har fungerat över förväntan och det är en kunskap som vi tar med oss den dag vi äntligen lämnar pandemin bakom oss. Det finns miljövinster att göra när vi inte alltid behöver resa för att träffas. Det möjliggör dessutom för fler att träffas och engagera sig, när inte lika mycket tid och kostnader behöver avsättas för att delta.

Vi kan också se att fler har funnit vägen ut i vår vackra natur, många har upptäckt att Sverige har så mycket att ge; hemester är här för att stanna, vi behöver inte resa till fjärran för avkoppling. Så även om tiden just nu är väldigt tuff så får vi hoppas att de positiva effekter och den kreativitet som tiden med Corona har fört med sig, är något vi tar med oss in i framtiden. Jag tror och hoppas det.

Andreas Hellohf
Produktansvarig, Bra Miljöval Kosmetika, Naturskyddsföreningen

Sandra Wåger, kommunikationsansvarig: ”Tänk om det kan fortsätta i denna anda?”

Ett av målen i Mistra Sport & Outdoors är att skapa en rörelse för ökad hållbarhet inom idrotten och friluftslivet. Det är en ambitiös ambition, helt klart, men också otroligt spännande! Vad händer om ett forsknings- och samverkansprogram kan sätta saker i rullning, skapa en dominoeffekt och faktiskt påverka idrotten och friluftslivet i en mer hållbar riktning?

För att lyckas behöver idrotten och friluftslivet känna till Mistra Sport & Outdoors. Och då särskilt den nya kunskap som kommer att utvecklas inom programmet under de kommande fyra-åtta åren. Vi har därför valt att 1, kommunicera digitalt 2, kommunicera med fokus på lösningar och 3, kommunicera i samverkan med forskare och partners i programmet. För vilka har bättre kunskap om idrotten och friluftslivet och större nätverk än ni?! Som kommunikatör blir min uppgift att erbjuda kanaler och verktyg för att det ska vara så enkelt och tilltalande som möjligt för er att dela och sprida vidare alla kloka tankar, idéer och lösningar som uppkommer.

Nu har det gått ett halvår sedan Mistra Sport & Outdoors startade och vad har vi då gjort hittills, för att lägga grunden till detta? Jo, vi har bland annat…

Tagit fram en kommunikationsplan och en grafisk profil för Mistra Sport & Outdoors (logga, igenkännande färger etc)
Skapat webbplatsen www.mistrasportandoutdoors.se där vi kan berätta om Mistra Sport & Outdoors och samla all kunskap som kommer ut av programmet
Skapat konton på Facebook, LinkedIn och Youtube – för att kunna vara där målgrupperna är
Genomfört vårt första webbinarium – Vägen tillbaka från Corona – och försökt dokumentera det på ett lättillgängligt sätt
Lyft framgångsexempel inom idrotten och friluftslivet, för att inspirera till ökad hållbarhet
Tagit fram filmer som beskriver forskningsprogrammet och våra sex teman
Startat den här bloggen som ska vara en plats för forskare och partners att göra sin röst hörd kring idrott, friluftsliv och miljö.

Att ha sociala medier-konton är inte ett självändamål, men när vi ser att det fungerar och ger effekt så blir i alla fall jag glad. Här skrev vi ett inlägg på Mistra Sport & Outdoors Facebook om ett par pågående enkäter som vi ville ha hjälp att besvara:

Med hjälp av delningar från bland annat Bräcke kommun, Västergötlands Orienteringsförbund, Svensk Orientering, Skånsk natur, Natur i Västernorrland, Naturum Höga Kusten, Svenska skridskoförbundet, Kvibergs park, Angerud Arena och Hållbart resande väst så har inlägget – trots att vi som nystartad Facebookkanal i skrivande stund bara har 125 följare – lyckats få en fin spridning med engagemang i form av både gillamarkeringar och klick på enkätlänken.

Tänk om det kan fortsätta i denna anda? Om våra forskare och samverkanspartners fortsätter att sprida kunskap och lösningar om idrott, friluftsliv och miljö och således hjälper till att sätta miljöfrågan på agendan? Då kan det förhoppningsvis skapa ringar på vattnet, så att fler inom idrotten och friluftslivet börjar engagera sig i miljö/hållbarhetsfrågor. Och vad är en rörelse om inte det? Kommunikation kan förhoppningsvis vara ett steg på vägen.

Om det är något stöd du saknar för att kunna hjälpa till, eller om du har andra idéer på hur vi kan kommunicera vad som händer i programmet, tveka inte att höra av dig.

Sandra Wåger
Kommunikationsansvarig, Mistra Sport & Outdoors

Ingela Hiltula, Naturvårdsverket: ”Kommer det att gå?”

Vi är nu mitt inne i processen för att ta fram utmaningar till och forska kring de sex olika temaområdena som ingår i Mistra Sport & Outdoors.

Vi på Naturvårdsverket, precis som övriga deltagare i processen, har fått i uppdrag att ta fram högst tre utmaningar per temaområde. Det känns nästan övermäktigt, ett så stort och brett område där forsknings- och samverkansprogrammet har som mål att bidra till världsledande forskning, att starta en rörelse för en hållbar utveckling, och att verka för att etablera ett center för hållbara lösningar.

Hur ska vi tänka kring utmaningarna?

Jag vill att forskningen ska bidra till att hitta nya lösningar för hållbart idrottande och friluftsliv och då gärna i framkant, inte bara kring till exempel giftfria material utan kanske ännu mer kring hur vi kan minska behovet av material, hur vi kan använda material och utrustning längre, hur nya affärsmodeller ser ut? Hur kan vi minska resandet, kan idrott och friluftsliv flytta närmare där vi bor? Hur kan fysisk planering bidra till ett mer hållbart idrottande och friluftsliv? Vad är drivkraften hos var och en av oss att faktiskt ändra våra vanor och inställning till hur och var vi ska idrotta och utöva friluftsliv? Ja många funderingar finns det, hur ska vi kunna formulera dem som forskningsbara utmaningar?

På Naturvårdsverket har vi nu gått ut brett i vår organisation för att samla in så många tankar och idéer som vi bara kan, kring utmaningar inom temaområdena. Sedan ska vi i en liten arbetsgrupp försöka formulera våra förslag till utmaningar. Därefter tar vi med dessa och bollar dem och alla andra deltagares förslag till utmaningar under den kommande workshoppen.

Det känns spännande och svårt, kommer det att gå? Ja, så klart! Med det goda samverkansklimat som redan skapats är jag övertygad om att vi kommer att mejsla ut spetsiga utmaningar som ger både forskarna och oss inom idrotten och friluftslivet något att bita i.

Ingela Hiltula
Enhetschef, Naturvårdsverket

Susanne Söderholm, Svenska orienteringsförbundet: ”Låt inte kreativiteten sina på vägen tillbaka från Corona”

Jag deltog i Mistra Sport & Outdoors första webbinarium “Vägen tillbaka från Corona” (här finns inspelningar och dokumentation) häromveckan – dels för att både Orienteringsförbundet och Svenskt Friluftsliv är partners i programmet och dels för att jag har ett personligt intresse av idrott, friluftsliv och hållbarhet i kombination.

Det är så många som drabbats på olika sätt, allt från nära som gått bort och nära som lider i sin ensamhet. Vi är många som inte kan träffa våra äldre föräldrar och mor- och farföräldrar. Det är en jobbig tid för oss alla just nu, vi kan inte leva, umgås, träna och tävla tillsammans som vi brukar.

Så det känns bra att tänka att vi har en väg tillbaka från Corona.

Vi vet ännu inte hur länge rådande situation kommer att pågå, men livet kommer förhoppningsvis och så småningom att återgå till det normala. Då är det bra att vi nu inte tappar allt fokus på framtiden – även mitt i krisen finns det initiativ som är framåtsyftande. Jag tänker framför allt på Mistra Sport & Outdoors som kommer att beröra och involvera många och bidra till ökad hållbarhet.

På Orienteringsförbundet har vi planerat och planerat om, ställt in tävlingar och planerat igen. Vi har snabbt anammat ny teknik för möten och utbildningar. Vi har digitala styrelsemöten (både Svenskt Friluftsliv och Orienteringsförbundet) och det går faktiskt bra. Vi reser betydligt mindre och för framtiden kommer säkerligen många fysiska möten ersättas med digitala.

På vägen tillbaka från Corona är det många frågor att ta ställning till. Allt från hur vi kan utveckla och behålla alla lokala aktiviteter i närområdet till om vi verkligen måste åka utomlands på träningsläger.

Vi vet sedan länge att vi får ett hälsosamt åldrande om vi aktiverar hjärnan när vi samtidigt rör på oss i naturen. Friluftslivet har väl aldrig varit viktigare än nu?

Runtom i landet finns det så många kreativa människor och trots begränsningar finns det en mängd frilufts-, idrotts- och orienteringsaktiviteter att välja bland och jag vill rikta ett stort tack till alla föreningar och organisationer runtom i landet för all aktivitet som ändå erbjuds.

Låt inte kreativiteten sina på vägen tillbaka från Corona – låt oss behålla mycket av det som faktiskt bidrar till ett hållbart samhälle!

Susanne Söderholm
Förbundschef, Svenska Orienteringsförbundet
Vice ordförande, Svenskt Friluftsliv