Efter snart ett år som doktorand på turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet och inom ramen för Mistra Sport & Outdoors så har mitt projekt börjat att klarna. Framförallt vill jag undersöka hur olika delar i samhället upplever den direkta påverkan på naturen från idrottsevenemang i naturen. Från slutet av snösmältningen i maj genom hela sommaren har jag besökt de jämtländska fjällen kring Ottsjö och Vålådalen. Där pratade jag med människorna som bor i området om hur de ser på eventen, hur löparna själva ser på sin upplevelse i naturen, och med det hur vi kan bygga nya strategier för hållbara evenemang i naturmiljö.
Till skillnad från min skrivbordsskiss, visade sommarens intervjuer och fältarbete att man tänker mer på de globala avtrycken än den direkta påverkan. Därför har det för mig blivit viktigt att ha ett öppet sinne för vad som framkommer. Nya frågor dyker upp – t.ex. hur långt går allemansrätten? och hur långt sträcker sig friluftslivet? – som nu ska ”stötas och blötas” (en fras som min handledare Robert Pettersson ofta vill påminna om och som nu verkar ha fastnat).
Även om pandemin förhoppningsvis så sakteligen börjar klinga av så har de svenska fjällen haft ytterligare ett år med ett stort inflöde av besökare. Den ökande turismen har skapat debatt i svensk media. Även om den globala debatten i nuläget ligger på den rådande krisen som IPCC så väl har formulerat, är det inte oviktigt att prata om den till synes mindre viktiga påverkan som våra besök i naturen medför. Efter att jag samtalat med åtskilliga deltagare i cykel- och löparevenemang, nämner de flesta det rådande världsläget när jag har bett dem beskriva vad som är avtryck i naturen. Deltagarna lägger stort fokus på hållbarhetsmålen för att minska våra utsläpp. Grejt! kan man ju tänka. Inte en minut försent. Men förstår vi vidden av de avtryck vi själva gör i naturen när vi deltar i ett idrottsevenemang?
Självfallet finns det en annan aspekt i detta, och som ofta påpekats av de som engagerar sig i dessa idrottsevenemang, att genom ett deltagande i en tävling i fjällen ges människor möjlighet att upptäcka naturen. För aktiviteterna kan reducera stress och motverka den psykiska ohälsan. Glädjen att få susa cyklandes igenom landskapet ska inte förringas. Evenemangen ger också mersmak för framtida besök, en port till fjällvärlden. De som bor i området säger att de tror att denna våg endast är en fluga som snart går över. Men så som internet inte bara blott blev en saga, möjliggör evenemangen nya upptäckter till att allt fler vill besöka fjällen. De svenska liberala pandemirestriktionerna öppnar upp för både svenska och utländska resenärer att kunna välja Sverige som resmål. Glädjen att få vara i naturen ger ringar på vattnet. Jag tror att vågen av turister som pandemin genererade inte är över, utan starten på ett uppvaknande med allt fler besökare. Vi bör dock tänka på både klimatet och påverkan som vi gör när vi är ute i naturen.
Efter att jag har spenderat en stor del av mitt unga vuxna liv i andra delar av Europa så är det svenska fjällandskapet en ny plats för mig. Inte helt obekanta Azorerna och Madeira ute i Atlanten har flera likheter. Istället för den höga ljungen, växer här i Jämtland björk. Den planterade cryptomerian blir här gran. Jo då, det finns skillnader. Dessa ögrupper är vardera endast halva Öland stort. Utmaningarna är ändå snarlika. Så som i de svenska fjällen är erosion en viktig fråga. Slitaget ändrar vattenflödets vägar. Där såg man samma problem med den ökande turismen som här i Sverige idag. Nya strategier behövs för att vistas i fjällen genom idrott och friluftsliv.
Så som sommaren snart är till ända är också mitt fältarbete för denna gång.
Målet med strategierna är att de ska kunna skalas upp, vare sig det är en vulkankrater som Lagoa do Fogo eller en bergstopp som Ottfjället. Ha en fin höst! Ta det försiktigt, men för all del, glöm inte att njuta!
Axel Eriksson
Doktorand i turismvetenskap, Mistra Sport & Outdoors och turismforskningscentret ETOUR vid Mittuniversitetet
