Underbar känsla. Kanske rent ut av en av de bästa? Energin sprudlar, idéerna är många och ett härligt välbefinnande infinner sig, trots många nätter av avbruten sömn och alldeles för tidiga morgnar. Jag har tillryggalagt mig en rejäl morgonpromenad i det närliggande naturreservatet Änggårdsbergen när jag nu sitter och författar det här blogginlägget.
Morgonpromenaden är en god vana som dröjer sig kvar sedan föräldraledigheten i höstas. Jag hoppas att den dröjer sig kvar ett bra tag till. Att ges möjligheten att vistas i natur, skog och nära hav varje dag är inget annat än en ynnest som är gottgörande för såväl fysik som hjärnverksamhet. Det är således med stort engagemang och nyfikenhet som jag nu återgår till mitt arbete och forskning vid KTH och Mistra Sport & Outdoors.
Och det är onekligen en händelserik arbetsplats att komma tillbaka till. Bland annat har Stockholms Länsstyrelse antagit sin första strategi för friluftsliv, följt av en handlingsplan som i skrivandes stund håller på att implementeras. Nästa handlingsplan därefter planeras att arbetas fram under 2026. Det är alltså ett rejält tag kring friluftslivsfrågorna, också på längre sikt, som sker i Stockholm. Det är inspirerande och glädjande att se både vilja, engagemang och driv från personerna som arbetar med friluftsliv få uppbackning och stöd att luta sig mot i deras respektive uppdrag.
Fler människor behöver samnyttja grönområdena
Tillsammans med mina kollegor vid KTH i Stockholm studerar vi hur friluftsliv och naturvård kombineras i praktiken. Jag har intervjuat tjänstepersoner på Stockholms Region och Länsstyrelse, samt träffat personer från sex olika kommuner. Uppdragen som personerna har är både av praktiskt och strategisk karaktär, vilket ger en bredare förståelse för friluftslivets plats inom respektive organisation.
Bilden som framträder är på många sätt samstämmig. En knäckfråga som blir mycket tydlig är urbaniseringens och förtätningens ianspråktagande av stadsnära grönområden. Då grönstruktur byggs bort betyder det att fler människor kommer att behöva samnyttja de befintliga grönytorna, vilket ökar trycket på ytorna som finns kvar. Den tätortsnära naturen utgör visserligen inte många procent av all natur, men det är här som det mesta av friluftslivet bedrivs. Det är ett återkommande orosmoln under samtalen och ska ses i ljuset av vad vi idag vet kring den stärkande och läkande kraft som naturen har på oss människor. Vi vet alltså hur bra naturen är för människan av så många olika anledningar, trots det så är det ändå dessa områden som ständigt naggas i kanterna. Hur kommer det sig att det fortfarande ser ut så här i stadsutvecklingssammanhang? Har vi alltså inte kommit längre? En frustration kan skönjas hos intervjupersonerna.
Vi arbetar i motvind
Samtidigt som ett positivt krafttag görs för friluftsliv i Stockholms så förväntas arbetet att ske i motvind de kommande åren. Detta till stor del på grund av det rådande politiska läget och en rejäl sänkt budget för bland annat skötsel av värdefull natur och i förlängningen utvecklingen av befintliga och nya grönområden för friluftsliv. Den senaste uppföljningen av de (10) nationella friluftsmålen som släpptes förra året visade på en tämligen dyster utveckling för friluftslivet den kommande tiden. Tillgång, tillgänglighet och kvalitet är grundläggande förutsättningar för friluftsliv. Samtliga motarbetade på grund av nya ekonomiska förutsättningar.
Men det finns alltså varken tid eller utrymme för att hänga läpp. Vi befinner oss mitt uppe i en klimatkris med en snabbt försvinnande biologisk mångfald, men också i en världspolitisk osäker situation. Givet de till synes dystra framtidsutsikterna så blir jag obevekligt inspirerad av samtalen med intervjupersonerna, av deras kloka tankar och reflektioner kring hur arbetet med friluftslivet framåt kan, bör, ska se ut. Det stärker min övertygelse om att friluftsliv och naturvistelse i mycket högre grad behöver ges tyngd och prioritet i samtalet kring hur vi bygger och formar våra städer. Vilken typ av samhälle vill vi leva i? Vilket positivt bidrag kan friluftslivet ha här?
Alla kan bidra till ett hållbart friluftsliv
Att ha spenderat mycket tid i skog och vid hav det senaste året tillsammans med mina två små barn har gett mig nya glasögon, eller kanske snarare upp-putsade linser, med vilka jag ser på de bostadsnära grönområden vi har omkring oss. Framför allt känner jag tacksamhet, men också en nytänd kämpaglöd att från olika fronter arbeta för att bevara och utveckla dessa värdefulla områden som ger så mycket tillbaka till oss stadsråttor. En av intervjupersonerna uttryckte det på följande vis – det är dags att ge grönområden den cred den förtjänar!
Vi kan alla bidra till ett hållbart friluftsliv och naturvård på ett eller annat sätt. Viljan och kunskapen om att vårda och ta hand om våra närliggande naturområden bör också komma i tidig ålder. Så, till helgen tar min mamma och jag med oss ett gäng femåringar ut i skogen för knytteträff i Friluftsfrämjandets regi där vi båda är barnledare. Med följande ord vill jag avrunda det här inlägget med att säga att det är både glädjande och hoppingivande att se dessa små samlas runt och begrunda en rutten stubbe och ställa sig frågan: vilka insektskompisar bor här, tro?
Kristin Malmcrona Friberg
KTH PhD Candidate at SEED
Mistra Sport & Outdoors
Mistra Sport and Outdoors 